Tanterna
Tanterna av Maja Tersman Ingen förstod varför de hade skrivit. Mamma hade inte hört något från dem sen hon själv var liten. ”Jag visste knappt att de levde längre”, sa hon dröjande. Vi hade fått instruktioner om hur vi skulle ta oss från Centralen. En buss stannade för att sucka och släppa av ett par trötta passagerare vid hållplatsen tvärsöver gatan. Bussen rullade långsamt fram över den heta asfalten. Vi klev av och möttes av mäktiga kastanjeträd som skuggade trottoaren. På utsidan av dörren hade de hängt upp en skylt med våra namn, formade av torkade blad och blommor, som de klistrat på kartong. ”Så roligt att se er” kraxade de, ”äntligen”, ”på tiden”. ”Visst” instämde vi, ”absolut”. Det växte saker överallt. “Det är varmt”, pustade vi. Vi satte oss runt det lilla soffbordet. Tanterna serverade sig själva först, fyllde sina skålar upp till bredden. De begav sig haltande ut i köket med terrinen mellan sig. Så öppnades dörren och där kom de, terrinen emellan sig, igen.
Jag ringer mina systrar | Svenskanoveller Wiki | Fandom powered by Wikia
Av Alexandra Andersson Jag ringer mina systrar och säger: Det hände en sån sjuk sak i förrgår. Har ni hört? Niklas Lindgren. Hagamannen släpps fri. Han ska få tillträde till gator i Norrbotten (och hela världen) Kanske Piteå. Jag ringer mina systrar och säger: Fast jag är inte säker. Jag ringer mina systrar och säger: Akta er. Jag ringer mina systrar och säger: Glöm det jag sa. Jag ringer mina systrar och säger: Förresten. Jag ringer mina systrar och säger: Okej. Jag ringer mina systrar och viskar: Okej. Jag ringer mina systrar och säger: Det hände en sån sjuk sak ikväll. Jag ringer mina systrar och säger: Men det tog bara bråkdelen av en sekund innan jag insåg att det var skuggan av ett träd. Jag ringer mina systrar och bröder och säger: Nej. Källa: Piteå tidningen PT 29/7-2015 -
Sagan om busschauffören som tänkte att va fan | Svenskanoveller Wiki | Fandom powered by Wikia
Av Tage Danielsson NU SKA NI höra en saga som handlar om bussförare Hugo Berglund. När sagan börjar har han just tagit emot avgiften av den sista påstigande passageraren vid Skanstull, och nu startar han buss numro 144 på sin elfte resa för dagen via Gullmarsplan ut på Huddingevägen mot Örby och Älvsjö till Herrängen och Fruängen. Klockan är halv tolv på dagen, Hugo Berglund är 47 år, månaden är juni och vädret är strålande vackert. "Det blev rätt bra med kosing", säger Hugo Berglund. Nu vänder bussen näsan söderut med sin dyrbara last av svenska medborgare. Nu kör bussen äntligen in i Paris och fram till stranden utav floden Seine. Nu är det morgon i Paris. Nu lämnar den glammande skaran Paris i buss numro 144. Nu säljer änkefruarna Johansson svenska ettöringar som souvenirer för tio francs (11 sv. kr.). Nu går bussen fort, för även en buss kan ha hemlängtan. "Hon ler visst fortfarande", säger Hugo en gång till när han stannar vid Mandelkroksvägen.
Someone to watch over me – en novell av Linda Olsson | Kulturkollo | Ett bloggkollektiv med läsglädje
Linda Olsson bjuder alla Kulturkollos läsare på sin prisbelönta novell Someone to watch over me. Stort tack till Linda som frikostigt delar med sig av sin text! Hon är här nu. Min syster. Men här står min syster och ser ut som om hon väntar på någon sorts reaktion från mig. ”Hur mår du?” ”Jag håller på att dö”, svarar jag. ”Ja…” säger hon. ”Kan jag göra någonting?” Och jag minns när hon sa precis de orden. ”Nej. Hon var ett sånt vackert litet barn. ”Barnen hälsar”, säger hon. ”Särskilt Anna. Jag tycker om hennes barn. Min syster liknar sin far. Hon vet ännu mindre om mitt, tror jag. Jag öppnar ögonen och ser på henne igen. Hon försöker verkligen. Hon har format sitt liv, precis som jag format mitt. Jag har tänkt på min barndom idag. ”Har du ont?” ”Nej”, säger jag. ”Sånt hanterar de bra här. ”Jag ska resa bort nästa månad”, säger hon. ”Till Frankrike. ”Bra. Hon brukade resa mycket. ”Minns du att du alltid tog mig med? ”Äsch”, säger jag. ”Kanske någon enstaka gång, då.” Hon fattar inte.
Ett halvt ark papper
Sebastian och trollet | Fredrik Backman
Det här är en kort historia som jag skrev under december 2017. Den handlar om att ha ont. Texten ligger här tills vidare, eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska göra med den än. Om någon läser den och tycker om något med den får ni gärna skänka vad ni tycker att det är värt till valfri välgörenhet. BRIS har till exempel Swish 9015041, och Suicide Zero har 9003989. SEBASTIAN OCH TROLLET En liten berättelse om hur det känns Sebastian bor i en bubbla av glas. Han kan inte sova på nätterna. Det sitter ett troll i hans bubbla. Sebastian vet att det är ett troll eftersom han frågar trollet: ”Vad är du?” Och på natten kommer de. Sebastian ser dem vid bubblans horisont. Och Sebastian hoppar nästan. Sebastian står andfådd vid kanten. ”Är du säker på det?” Sebastian försvinner under ytan, bara några ögonblick eller möjligen ett helt liv, innan han kämpar sig upp igen. Sebastian griper trollets päls hårt, blundar hårdare, han vet inte vem som håller vem flytande till sist. ”Sebastian”, står det.
Kyssen av Hjalmar Söderberg. - Hot ChicksHot Chicks
Det var en gång en ung flicka och en mycket ung man. De sutto på en sten vid en udde, som sköt ut i sjön, och vågorna skvalpade ända fram till deras fötter. De sutto tysta, var och en i sina tankar, och sågo solen gå ner. Han tänkte, att han gärna ville kyssa henne. När han såg på hennes mun, föreföll det honom som om det just var meningen med den. Han hade nog sett vackrare flickor än hon, och egentligen var han kär i en annan, men henne kunde han visst aldrig få kyssa, ty hon var ett ideal och en stjärna, och ”die Sterne, die beghert man nicht”. Hon tänkte, att hon gärna skulle vilja att han kysste henne, för att hon skulle få ett tillfälle att bli riktigt ond på honom och visa hur djupt hon föraktade honom. -Tror ni det finns ett liv efter detta? Han tänkte, att det skulle gå lättare att kyssa henne om han svarade ja. -Det finns ögonblick då jag tror det. Detta svar behagade henne utomordentligt, och hon tänkte: Jag tycker i alla fall om hans hår, och hans panna också.
