Ständigt denne Hattie Det sveper en megatrend över världens skolor och trendsättaren heter John Hattie, professor vid Melbourne University i Australien. Hattie-trenden började för ett par år sedan när han presenterade den stora metastudien Visible Learning som är baserad på mer än 50 000 studier i fler än 800 metaanalyser som har mätt effekten av olika insatser i skolan. Många är de skolpolitiker, skoltjänstemän och skolledare som studerat Hatties listor för att se vad de ska satsa på och kanske också för att se vad de inte ska göra. Nu har John Hatties uppföljning Synligt lärande för lärare kommit på svenska. Med effektstudierna som grund har han gått vidare och beskriver hur det ska gå till för att eleverna ska lära sig. Han redogör för hur lärare och skolledare ska arbeta för att få bästa resultat. Hattie har blivit känd genom att skriva om vad andra forskare har kommit fram till och hans forskningssammanställningar har gett honom en särskild status genom sitt översiktsperspektiv.
Metastudie pekar ut områden värda att utveckla Forskning visar att strukturella faktorer såsom socioekonomisk bakgrund, elevens kön och födelseland samt föräldrarnas utbildning har avgörande betydelse för barns och ungdomars lärande och framtidsutsikter. Men när det gäller hur väl en elev kommer att lyckas i skolan är lärarnas undervisningsstrategier och förhållningssätt gentemot elever är ännu viktigare. Alla lärare påverkar elevers kunskaper men vissa lärare gör detta bättre än andra understryker John Hattie, professor vid University of Melbourne, Australien. Hattie är kritisk till synen att all undervisning är lika bra och i boken ”Synligt lärande för lärare” presenterar han omfattande forskningsresultat som ska hjälpa lärare att öka ungdomars chans att lyckas bättre i skolan. Självreflektion och ”Synligt lärande” Lärare bör analysera och reflektera över sin egen undervisning och med utgångspunkt från analysen förändra sina undervisningsstrategier. Tillitsfullt lärandeklimat Hattie förespråkar formativ bedömning. Text: Vanja Lozic
Utvecklingstrappan ~ Kilskrift Twitter är väldigt bra. Du kan hitta kollegor och andra att interagera med för att utveckla dig själv eller din profession. Det dyker upp tips till blogginlägg, tidningsartiklar och event. Det går att få tag på författaren till en bok eller Skolverket på... nåja relativt kort tid. letar du efter en app eller vill ha tips på bra onleineverktyg så behöver du inte vänta fullt lika länge. Det jag kunde önska, så här i efterdyningarna efter ett val, är att fler politiker inte bara hittade twitter utan faktiskt också använde det. I vilket fall dök det upp en fantastiskt tydlig bild på utveckling i mitt twitterflöde igår. Men trappan behöver inte gälla det flippade klassrummet. Ibland har vi en önskan att ställa oss på det översta trappsteget på en gång. Jag tror att tricket är att låta det ta den tid det tar. Våga sträva uppåt och våga tro på att du faktiskt kan ta dig upp för alla steg. Du kommer att stöta på många trappor i ditt lärarliv.
Arbetsgång för formativt läsförståelsearbete i klassrummet Hur kan jag arbeta med en faktatext i klassrummet så att mina elever verkligen förstår den? Nedan följer ett förslag på hur jag tänker arbeta med faktatexter under kommande läsår. Detta förslag på arbetsgång är ett resultat av min läsning av Barbro Westlunds Att bedöma elevers läsförståelse (2013) och Catharina Tjernbergs Framgångsrik läs- och skrivundervisning (2013) samt ett resultat av min sommarläsning av litteratur som behandlar formativ bedömning. Att tänka på när du genomför läsförståelseundervisning i ditt klassrum: Tänk hela tiden högt med eleverna så att du synliggör sina mentala processer för dem. Genomför arbetsgången nedan i halvklass första gången (om möjligt, dvs). Nedan följer 11 punkter: 1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. Kommentarer till punkterna: Punkt 1 och 2 handlar om att hitta elevernas vardagsföreställningar och vardagsbegrepp för fenomenet/processen som texten berör. Fr. Punkt 4 Använd de vetenskapliga begreppen i ditt samtal. Punkt 11 Varför sluta här? /Hanna
Framgångskartan – ett sätt att synliggöra lärandet Efter två förkylningar och mässan NKUL i Norge har jag äntligen lyckats ta mig samman och skrivit ihop denna text. En text som jag sett väldigt mycket fram emot att skriva sedan jag fick frågan. Om Josef Holmqvist (@holmqvist85 på Twitter) Jag heter Josef Holmqvist. Om – varför jag skriver här På SETT lyfte pedagogikforskaren Christian Lundahl en metod jag utvecklat med mina elever på mellanstadiet på Magnarps skola. Om – metodens namn Först lite om namnet PMW – en framgångskarta. Om – varför PMW – en framgångskarta Jag väljer att kalibrera in metoden inom Christian Lundahls bok Bedömning för lärande och framförallt strategi 2 ”Att skapa synliga tecken på lärande och strategi 5 ”Att förmå eleven att ta lärandet i egna händer”. För läraren kan PMW användas som en pedagogisk dokumentation för att se vad eleven upplever att den kan eller som var nytt för den. Om – för vem och hur fungerar metoden? Jag utvecklade metoden på mellanstadiet. Se här om ni vill se en kort instruktionsfilm:
Om att använda matriser och textexempel Jag fortsätter att berätta om min undervisning utifrån Dylan Williams bok Att följa lärande. Att tydliggöra och skapa förståelse för lärandemål är den första strategin som William tar upp i sin bok. I samband med det skriver han också om vikten att skapa förståelse för de olika nivåerna i kunskapskraven (han använder inte begreppet kunskapskrav utan kriterier för framgång). Frågan gäller hur eleverna ska förstå vad som skiljer nivåerna i kunskapskraven åt? Att använda matriser är ett sätt för lärare att tydliggöra detta. Men bara matriser räcker inte. Det första lärandemålet vi börjar med i åk 1 är att skriva intressanta texter anpassade till en specifik kommunikationssituation. Eleverna avgjorde snabbt vilken de tyckte var bäst, nämligen den andra.
Jag lär mer av Dylan William och prövar "No hands up" Det här med lärandemål är nyttigt, tänker jag, nu när jag klar med alla mina planeringar för de första arbetsområdena och har kommit igång med undervisningen. Denna terminsstart ser mina planeringar lite annorlunda ut. Jag anger först det övergripande lärandemålet, t.ex. att läsa och analysera skönlitteratur, och därefter har jag försökt att formulera ett mål eller flera för varje lektion, t.ex. att förstå betydelse av berättarperspektiv. Vad jag nu märker är att jag tänker lite mer på vad eleverna ska lära sig än vad vi ska göra jämfört med tidigare. Nästa steg i Dylan Williams bok, som jag skrev om i förra inlägget, handlar om hur man tar fram belägg för att eleverna verkligen lär sig det målet anger. Men det som fått mest praktiskt betydelse för mig är det som William kallar ”No hands up”, eller ”händer upp bara för att fråga”. Det blir lite pill med mobilen men tiden det tar har en poäng i sig. Dylan William har genomfört klassrumsexperiment med ”no hands up” på en skola i England.
Att använda exittickets som en del av formativ bedömning Under hösten har vi arbetat med kollegialt lärande och jag har ingått i en grupp som arbetat med hur man kan använda Blooms taxonomi för att ställa rätt frågor (se bilden nedan). Vi undrade hur vi kan ställa frågor som utvecklar elevernas lärande på bästa sätt. Syftet för oss var att:Ta eleven vidare till nästa kunskapsnivåAnpassa frågorna till lektionens syfteBli medvetna om vilka frågor vi faktiskt ställer i klassrummetSynliggöra elevernas kunskapsutvecklingFörebygga slentrianfrågeställandeArbeta igenom ett problemområde från fakta till analys och värdering. Som inspiration läste vi Christians Lundahls bok Bedömning för lärande s.116-125. För mig var fokus att definiera kunskapsnivån för varje lektion enligt Blooms taxonomi och sedan avsluta lektionen med en exitticket med en eller flera frågor kopplade till den kunskapsnivå vi arbetat med under lektionen. Härigenom hoppades jag kunna tydliggöra kunskapsmål och kunskapsutveckling för eleverna och mig själv.