Det råder betygshets i skolan och våra barn gråter av utmattning | Jenny Strömstedt Det är sista veckan före jullovet. Det är sista proven och sista chansen för terminen att nå önskebetyget innan det skrivs in i den digitala evigheten på Schoolsoft. Bokstäverna som inte går att ändra. Frågorna dyker upp från flera håll i sociala medier som ekande nödrop i vinternatten: Hur ska jag hjälpa mitt sönderstressade barn? Det enda jag vet är att det råder betygshets i alla möjliga skolor, fria och kommunala, på landet och i surdegsträsket. De gråter av utmattning efter att ha pluggat oproportionerligt mycket till ett pyttelitet diagnostiskt prov, som ändå betygssätts och vägs in i delmålen, samtidigt som det är stort mattetest och SO-redovisning dagen efter. "Jag måste plugga på allt för om man får fyra A i de olika delmålen och ett E så får man ändå D i betyg". "Även om man har A på alla prov och kan analysera Harry Potters faderskomplex och Chelseas förutsättningar att vinna Premier League på engelska, så får man F om man inte vågar prata högt inför hela klassen." Hur gör man?
Jenny Strömstedt: Märklig väckelserörelse mot stress | Jenny Strömstedt Det börjar kännas gammalt att så här års tjata om stressen. Den som handlar om skolavslutningar, brännbollsturneringar och vårmingel med jobbet, om att glömma att köpa present till dansfröken, körledaren och fröken E, om att leverera alla beställningar före semestern och om att pipa förbi snabbköpet en minut efter öppning på morgonen för att hinna köpa färdiga marängbottnar, ett paket jordgubbar och sprutgrädde för att rädda sitt ansikte på det årliga tårt-knytkalaset på skolan, som på ett obegripligt sätt äger rum före lunch en helt vanlig torsdag. Det börjar kännas märkligt att över-huvudtaget tala om stress som ett problem, trots att sjukskrivningarna på grund av den bara ökar, eftersom det finns en ny väckelserörelse i väst- världen som går ut på följande, ja nästan rörande glädje- budskap: Om du anser att stress och dess symptom inte är farliga, så är det inte heller någon fara att känna sig stressad! För att vara riktigt knivskarp kan man sammanfatta tesen som följer:
”Jag vill spränga könsrollerna – samtidigt vill jag att min dotter ska bli om... Min mamma var djupt oroad för mig när jag var liten. Jag var svag, bollrädd, ängslig och ointresserad av Star Wars och hade därför förtvivlat svårt att passa in i den gängse pojkrollen. Hon var rädd att jag skulle bli utstött och impopulär. Därför la hon mycket energi på att lära mig pojkiga saker. Hon förbjöd mig att använda förstärkningsorden herregud och himla och föreslog att jag skulle ta till svordomar istället. Sedan växte jag upp, blev feministiskt medveten och kritisk till mammas metoder. Nu är jag själv förälder och förstår henne bättre. Det är nämligen så att min äldsta dotter har blivit intresserad av styrketräning. Jag berättade om detta för en tjejkompis som är både klok och medveten och älskar min dotter nästan lika mycket som jag. Jag fick panik. Jag tycker att könsrollerna är tvingande och begränsande och vill spränga dem. Samtidigt vill jag förtvivlat gärna att mina barn ska bli accepterade, omtyckta och kunna passa in om de själva vill det.
Sociala medier får unga att vackla av psykisk ohälsa En lajk är både identitet och aktivism för en 90-talist, förstod jag själv när jag satte ett hjärta på en bild av nyss nämnde Virtanen när han lade upp en bild på en handskriven lapp med regler för ett snällare internet. Någon hade klistrat upp den på hans barns skola. Jag tyckte att reglerna var bra, men eftersom det var Virtanen som var avsändare blev jag anklagad för att svika den kvinnliga lojaliteten samt att vara en patriarkatets möjliggörare. Det senare har jag säkert varit någon gång, trots idog aktivism, mitt kvinnoliv är ständigt under utveckling. Den texten skriver jag en annan gång. Om både jag själv och Fredrik Virtanen inledde våra karriärer i en tid när papperstidningen kunde läsas av en halv miljon människor och tv-program sågs av de dubbla, så har det undgått få att följare och lajks är vår tids valuta. Den som verkar i samtiden måste behärska samtidens språk, men ändå skaver det slutgiltiga En bild är inte sin egen. Detta vet vi också. Det kanske hjälper. Herregud!
Många unga mår väldigt dåligt – var är stoppknappen? Det som kallas för epidemi kan i delar handla om själens normalvariation, om en oro och ångest som de flesta av oss kommer att tvingas hantera utan diagnoser under vår livstid, påpekade några läkare. När en ung mår dåligt blir just den diskussionen inte den viktigaste. Oavsett orsak gör symptomen det svårt att leva. Den som hatar sig själv, som inte ser framtiden, som inte orkar eller kan upprätthålla relationer med kompisar och skola måste få hjälp, oavsett om det är medicin, KBT-terapi eller samtal med någon som kan sätta känslorna i rätt perspektiv. Sedan kommer den stora frågan. Jag möter anhöriga med akut sjuka ungdomar. Jag träffar dem och deras bekanta och lär mig om utmattade gymnasieelever som tvingas sjukskriva sig från skolan och gå på antidepressiva läkemedel. Larmet som går är ingen känsla baserad på anekdotisk bevisföring. Vad är det då som brister i skolans funktion? Men räcker det att sluta köpa nytt när second hand-tröjan också blir ett jämförande tvång. Ändan bak
I Lyxfällan har jag sett liv haverera – på grund av godis | Frida Boisen Sega råttor, röda ferraribilar, salta harlortar, nappar. Fortfarande år 2018, väljer vi alltså frivilligt att proppa inte bara oss själva utan också våra barn, fulla med socker, färgämnen och gelatin. Jag erkänner. Jag är långt ifrån en renlevnadsmänniska och åt saltlakrits så sent som häromveckan. För nu är påsken här: lösgodishögtiden nummer ett. Försäljningen av lösgodis under påsken står för hela tio procent av årets godiskonsumtion enligt Svensk handel. Trots eviga larmrapporter om hur skadligt godis är för våra barns hjärnor, så konstaterade Statistiska centralbyrån så sent som i oktober att vi svenskar har överträffat oss själva i vårt snaskande. Sverige ligger i toppen av världen – få länder knarkar mer godis än oss svenskar – och det är uppenbart att det skadar oss som nation – i enorma summor såväl i sjukvård som hos kronofogden. 19 andra länder i världen har med goda resultat infört sockerskatt. Se sanningen. Ett beroende vi byggt upp länge. Men nädå. – Snäääälla mamma!
ALEX SCHULMAN: I år ska jag älska allt med julen Det blev skumt redan innan lunch, mörknade rejält vid halv ett, och när jag gick där i beckmörkret vid 14-tiden så upptäckte jag plötsligt att jag var upplyst av ett gult sken ovanifrån och jag höjde blicken och såg banden av glittrande jullampor som hängts upp över hela Nybrogatan. Det var som att jag stod mitt i ett regn av guld, och för första gången i år kände jag något som ändå måste liknas vid en sprittande glädje, över att julen snart är här. Jag är ingen jul-människa, men i år känns den speciell, som en plötslig luftficka i den andnöd som vi befinner oss i, den innebär inte slutet på någon pandemi, förstås, men en liten paus på den långa resan, man får komma in och värma sig en stund innan man ska ut igen. Det är klart att julen inte ska bli sig lik i år. När vi nu går in i julen känner jag att jag kommer att älska den i år, jag kommer älska allt med den, även allt som är skit med den ska jag älska förbehållslöst. Jag ska älska julklappsutdelningen i år.
BRITTA SVENSSON: Varför babbla i mobilen på tåget? | Britta Svensson Det finns två sorters människor: De som åker tåg utan att prata i mobilen. Och de som babblar hela tiden. I veckan gjorde jag en resa som innefattade de flesta färdsätt i Sverige: stadsbuss, flygbuss, flyg, Swebus, privatbil, lokaltåg, regionaltåg, X2000 och tunnelbana. Men jag upplevde i alla fall starkt att det är en enda sak som definierar om färden blir behaglig, eller åtminstone uthärdlig, eller inte. Ni vet vad jag talar om. Det sitter och står 40 personer i den främre delen av en proppad buss i rusningstrafik, alla är tysta och förmodligen djupt plågade av den eviga vintern, stressen som väntar på jobbet och privata bekymmer. ”Heeej!!! En entusiastisk röst skär genom den fuktblöta atmosfären. Kvinnan i fråga fortsätter sen med att berätta hur mycket hon kräktes i lördags (jo, har hänt), hur illa hon tycker om sina arbetskamrater, eller så bara mal hon på i all oändlighet om ingenting. LÄS MER: BRITTA SVENSSON: Hur ska Christoffer orka fortsätta jobba som polis? Telefonterror 1