How Barbie's body size would look in real life: Walking on all fours, missing half a liver and only inches of intestine By Nina Golgowski Published: 20:35 GMT, 13 April 2013 | Updated: 22:46 GMT, 14 April 2013 If Barbie was a real woman she'd be forced to walk on all fours and would be physically incapable of lifting her over-sized head - perhaps a far cry from what the designers of Mattel envisioned. A disturbing chart that converts the doll's body scale into a real-life human being's reveals the outrageous proportions that transforms her into something out of a Sci-Fi movie. Starting from the top down, Barbie's head would be two inches larger than the average American woman's while resting on a neck twice as long and six inches thinner. From these measurements she'd be entirely incapable of lifting her head. Mutant: The above picture shows how if Barbie's physical measurements were given to a real woman she'd only have room for half a liver and a few inches of intestine in her body, but room for a bigger brain Like her fragile 3.5 inch wrists, her 6-inch ankles would prevent her from heavy lifting.
Jämställdhet Med jämställdhet menas att killar och tjejer ska ha samma rättigheter och möjligheter. Att man inte ska behandlas olika på grund av vilket kön man har. Man ska ha samma rätt att bestämma över sin kropp och sexualitet, och samma möjligheter att kunna påverka samhället och sitt eget liv. Statistik och studier visar att tjejer oftare utsätts för sexuella övergrepp, tjänar mindre pengar, i större utsträckning bedöms utifrån hur de ser ut och förväntas ta största ansvaret för barnen och hemmet. När det pratas om jämställdhet handlar det oftast om att det är killar och män som har mest makt. Det kan till exempel vara inom politik, företag och kultur. Det betyder inte att det alltid gäller alla killar och i alla situationer. Samtidigt har inte killar det bättre än tjejer på alla områden. Samhället är inte jämställt Att samhället inte är jämställt mellan killar och tjejer går att se på många sätt. Både tjejer och killar kan behandlas illa eller orättvist på grund av sitt kön. » Diskriminering
”Jag blev ert monster” - Opinion Jag heter Martin Öberg. Ja, jag vet, jag ser inte ut som en Martin Öberg. Det har sagts mig förut. Det tycks vara viktigt för många att berätta att jag avviker, att det är något fel i min svenskhet. Jag berättar det här för att ni tror att det inte finns någon rasism i Sverige. Men vi som är adopterade är speciella på det sättet. Vi heter svenska saker, vi har svenska föräldrar och vi har levt hela våra medvetna liv i Sverige. Vi kallas överkänsliga, vi som reagerar på rasismen. Jag är tio år gammal och bor i ett litet samhälle utanför Växjö. Visst har jag kompisar, men ingen annan låter mig glömma att jag är "Neger". Jag går i högstadiet inne i Växjö. Det är 90-tal, hakkorsen, öknamnen och vitmaktmusiken allt dånar hetsande för våld mot sådana som mig. Jag växer upp och anpassar mig. Jag låter bli att vara obekväm. Men värst av allt: än idag kan jag känna ett förakt när jag ser någon annan som är svart. Jag är kluven ända ner till roten. Värst är själva mellanförskapet.
”Barbie ska inte vara realistisk” – Det handlar främst om att det ska vara funktionellt för den lilla flickan. Att verkliga tyger ska kunna vändas och ändras. och att outfiten fortfarande ska falla snyggt på hennes kropp, säger Kim Culmone i en sällsynt intervju i designtidningen Fast Company. Det är första gången någon ansvarig på leksakstillverkaren Mattel svarar på en vitt spridd kritik mot att världens mest sålda docka helt saknar realistiska mänskliga proportioner. Vissa hävdar att barn får en orealistisk bild av det här kvinnoidealet som kan leda till framtida ätstörningar. Vill inte ändra Barbie Men chefsdesignern på Mattel Kim Culmone tänker inte göra om dockan för att blidka några kritiker. – Barbies kropp designades aldrig för att vara realistisk. Och Barbies kropp är inte likadan på alla dockorna, enligt företaget. – Hon har haft många olika kroppar genom åren, sådana som är poserande, eller skurna för prinsessskärningar, och andra som är mer realistiska. – Så är det! Tradition är viktigare
Skrytlappar Jag slängde ut elefanten Jante förra måndagen. Det var en lättnad. På något sätt har den där elefanten inte riktigt lämnat byggnaden. Det kan man kanske inte förvänta sig efter en vecka. Jag hade nog hoppats iofs. Nu sitter elefanten Jante fast i dörrhålet och kan inte riktigt bestämma sig för om den ska kliva in i skolan igen eller om den ska återvända till naturen. Jag hade ett medarbetarsamtal med min rektor idag. Jag vill inte att mina elever ska känna att de inte får vara bra. Eleverna gick omkring som levande reklampelare på sin skola och fick många uppmuntrande ord om sina nyvunna kunskaper. När jag nu satt och skulle skriva det här insåg jag att jag inte hade skrivit en lapp själv. "Det här är jag bra på! Sen ska jag skriva och dela ut medaljer till alla jag ser. Det här var ännu en grisblinkning, dvs en idé som kommer till en plötsligt och som man känner att man bara måste testa. En av mina elever räcker upp handen och berättar:"Vet du vad min mamma säger Karin?!
Kvinnor och män i medier | MIK-rummet Medieinnehåll påverkar normer och värderingar i samhället. Trots att samhället generellt blivit mer jämställt under det senaste seklet, finns det fortfarande många skillnader i hur kvinnor och män skildras i medierna. Det gäller allt från hur män och kvinnor skildras i film och reklam till vem som blir intervjuad i nyheterna och vad hen blir intervjuad om. En stor del av skillnaderna har sin grund i sociala normer och föreställningar om vad kvinnligt och manligt är. Diskussionen om hur kvinnor och män presenteras i medier har pågått i decennier, inte bara i Sverige utan även internationellt. När man tittar på frågor som rör medier och ojämställdhet handlar det både om en skev könsrepresentation, dvs. förekomsten av män respektive kvinnor, och om stereotypa skildringar av könen. Vilka syns och hörs i nyheterna? Kvinnor utgör hälften av världens befolkning, men förekommer bara i en knapp fjärdedel av det globala nyhetsflödet. Varför är ojämn representation ett problem? 1. 2. 3.
viskickarvidare Lamotte: Gör inte barn könsneutrala Det utspelade sig en scen på pendeltåget. I vagnen satt en mamma och en pojke i klänning med blommor och retrofärger. Inget märkvärdigt med den saken. Pojkar i klänningar händer det att man ser ibland nuförtiden. Det som satte händelsen i annan dager var att pojken uppenbarligen inte kände sig bekväm med klänningen och påtalade detta gång efter annan till mamman. Det fick mig att tänka på de föräldrar som jag har stött på i olika sammanhang som i jämställdhetens namn ägnar en stor del av livet åt att experimentera med barnens könstillhörighet. Då jag själv har två döttrar som älskar dockor, färgen rosa och att klä ut sig till prinsessor är det svårt att inte reagera på all ängslig smörja som vissa försöker pracka på en i tid och otid. Jag kallar mig feminist, men ställer inte upp på ambitionen att sudda ut allt som identifierar flickor och pojkar för att göra dem könsneutrala. Missförstå mig inte.
Legomuren mellan pojkar och flickor Killarna har Lego Ninjago och Lego Star Wars. Nu ska tjejerna få baka cupcakes, sy modekläder och driva skönhetssalong med nya Lego Friends. Po Tidholm granskar könsbarriären i legovärlden. På den stora leksaksaffärens Legoavdelning går det mesta i mörka, dramatiska färger. De barnsligt röda och gröna byggklossarna har för länge sedan ersatts av specialbyggsatser för pojkar. 2004 uppgick Legos årliga förlust till 2,4 miljarder kronor. Detta antagande visade sig vara fel, och efter att ha satt antropologer, beteendevetare och designers på uppgiften kom man så småningom fram till att vägen till framgång skulle nås genom att appellera till små pojkars vilja att tävla, rangordna och konstruera konflikter. Det lyckades. Föräldrar är ganska sårbara konsumenter, uppfyllda av kärlek och en stark vilja att göra rätt och att skänka sina barn det bästa. Visst har jag lyckats förhålla mig rätt objektiv så här långt? Well, åt helvete med det. Aha, ren biologi alltså. – Det är klassiskt!
Ifrågasätt det som anses vara normalt För några veckor sedan var Linda Odén med en klass från språkintroduktionsprogrammet och såg den musikaliska föreställningen ”Gränslandet” som har en dansande man, klädd som en muslimsk kvinna, i en av rollerna. Uppsättningen väckte många tankar och frågor hos eleverna och Linda och hennes kollegor kände att de behövde ta diskussionen på en gång. Eleverna i klassen har bara varit i Sverige några månader och eftersom deras kunskaper i svenska är begränsade kom användningen av bilder särskilt väl till pass. – Jag visade – kanske lite fördomsfullt – en bild på Jonas Gardell och Mark Levengood och berättade att de är gifta. Hon är lärare i svenska och svenska som andraspråk på Lerums gymnasium nordöst om Göteborg och undervisar, utöver på språkintroduktionsprogrammet, även på estetiska programmet. Ungdomarnas reaktioner och diskussionerna som föreställningen förde med sig är ett bra exempel på när det som lärare är värdefullt att ha ett normkritiskt perspektiv, menar Linda Odén.