Hon vill knäcka en av ”vetenskapens största olösta gåtor” De indoeuropeiska språken kan spåras tillbaka till 5 000 år sedan.
Nu har arkeologer, språkforskare, genetiker och religionshistoriker gått samman för att försöka få ett svar på en av vetenskapens största olösta gåtor. – Om vi någonsin ska kunna knyta det här språket till en specifik tid och plats behöver vi varandra och det är därför som vi nu har gått samman från olika forskningsfält, säger Jenny Larsson som är ledare för forskningsprojektet LAMP, Languages and Myths of Prehistory. Ungefär hälften av jordens befolkning talar i dag ett indoeuropeiskt språk. Men det finns ingen exakt kunskap om hur dessa språk spreds och kom till. Med ny DNA-teknik har nya dörrar öppnats och nu hoppas man kunna lösa gåtan. – Det är lite av en jakt att försöka hitta spår av de människor som en gång talade språket, säger Jenny Larsson.
En del av det förhistoriska ordförrådet kan vi faktiskt känna igen i dagens ord och fraser. I videon får du höra hur det kan ha låtit när man pratade väder för 5000 år sedan. Varför förändras språket? 10 september kl 14:03 - Språket. Revolutionerande enkel svenska. För trehundra år sedan, den 29 augusti 1708, kom en liten pojke till världen i prästgården i halländska Vinberg.
Fadern Jonas Dalin, var kyrkoherde, och i både mammans och pappans släkter fanns gott om präster, och ingen hade väl blivit förvånad om även Olof, som gossen döptes till, hade valt den yrkesbanan. Men nu ville det sig annorlunda. I stället blev Olof von Dalin – med dagens titulaturer – journalist, språkkonsult och ståuppkomiker. Han var ett språkligt geni med enorm förmåga att växla mellan stilar och genrer. Ett mer lättflytande och begriplig svenska hade aldrig tidigare skådats i detta land. - Hans storhet ligger i att han bryter mot barockens överdåd och lärdomsspråk.
För att lyckas med detta konststycke var Dalin tvungen att göra både en social och en språklig resa, och den första anhalten var prästgården i Vinberg. En som tog sig an den unge Dalin i Lund var filosofen Andreas Rydelius. Språksituationen i Sverige var minst sagt splittrad på den här tiden. L.php?u= ”Hen”-kulturer är inte mer jämställda. Det finns inget påvisbart kulturellt samband mellan pronomen som ”hen” och jämställdhet.
Inte heller finns det några belägg för motståndarnas argument om problem med diffus könsidentitet i en ”hen”-kultur. I kölvattnet av publiceringen härommånaden av barnboken ”Kivi och monsterhund” har diskussionen blossat upp om det könsneutrala pronominet hen. Debatten är dock inte ny, och det tidigaste kända belägget för hen i denna roll är i Rolf Dunås språkspalt i Upsala Nya Tidning den 30 november 1966. I andra språk har liknande lanseringsförsök gjorts, och det äldsta belagda i engelskan är från 1884. Medan hen helt har dominerat på hemmaplan (med begränsad konkurrens från exempelvis former som haon, hoan och hn) har britter och amerikaner föreslagit lån från ett stort antal andra språk (engelska har ju redan två pronomenformer som är inlånade – they och them är av fornnordiskt ursprung), liksom även kombinationer av he och she som hesh, heesh, he’er, hiser, himorher och h’orsh’it (!)
Stäng. Anders Piltz: Språkmakt blir maktspråk. Ord har inga orubbliga betydelser.
De laddas med den innebörd vi ger dem när vi använder dem. Ibland måste nya ord uppfinnas för nya ting och tankar. När kristendomen introducerades i Skandinavien för tusen år sedan lanserades nyord som dygd, samvete, frestelse, medlidande, barmhärtighet, ödmjukhet, tålamod och förlåtelse. Språket speglar världen men formar den också. Språkrådets lista över nyord publiceras i slutet av varje år och bevisar den saken.
Varje samhälle skapar värdeord för sådant som anses eftersträvansvärt och sådant som bör bekämpas. Fantastiska förnamn åt folket! Efter ett uppmärksammat beslut i Regeringsrätten godkänns nu fler förnamn än tidigare.
Annat var det i begynnelsen, då barnen gavs namn som Holmger, Åfast, Siglög och Torborg. Allt lunkade på, och namnen förblev enkla genom seklerna, även om modet skiftade och vi fick namn som Margareta, Erik, Johan och Karin. Så kom 1800-talet och alla fördämningar brast. Axel Bernhard Conrad. Dagobert Edvin Frithiof. Gustaf Harald Julius. Knut Leonhard Matildus. Karin Bojs: När vårt språk kom hit. Nya rön som blev offentliga i veckan har i princip löst en fråga som forskare har tvistat om i hundra år: varför halva jordens befolkning talar indoeuropeiska språk.
Den senaste tiden har det tidiga 1900-talets rasbiologi fått mycket uppmärksamhet. Sveriges television sände nyligen en dokumentär av Maja Hagerman om rasbiologisk dokumentering av samer. Björn af Kleen här på DN har skrivit reportage om Karolinska institutets samling av skallar. Båda har gjort utmärkta jobb. De undviker att falla i en vanlig fälla där rasbiologin klumpas ihop med biologi i största allmänhet, med genetik och med Charles Darwin. Utmärkande för rasbiologin var inte bara att den var rasistisk och oetisk. Visst var det tidiga 1900-talets genetik en inspiration - särskilt Mendels återupptäckta rön om arvsanlag. En av de mest tongivande var arkeologen och lingvisten Gustaf Kossinna (1858-1931). Så är det inte. Modern genetik visar i stället att vi alltid har rört på oss och blandat oss med varandra.