Grammatikprov - håkan. En grammatiklektion i Svenska 2. I förmiddags var det dags för mig att köra igång en av mina Svenska 2-kurser som jag undervisar detta läsår och vi har inlett kursen med grammatik.
Just grammatikdelen är en del av kursen som jag reviderar och omarbetar extra mycket från år till år, hela tiden med syftet att allt mer försöka knyta samman grammatikundervisningen med undervisningen i (vetenskapligt) skrivande. I år fortsätter jag att undervisa de klasser som jag hade i Svenska 1 föregående läsår och jag har därmed koll på flera av de utmaningar och styrkor som gruppen och individerna har. Något som många kämpade med i Svenska 1 var att utveckla just skrivandet, och då framförallt att skriva mindre talspråkligt och ordrikt och mer formellt och koncist. För mig som lärare är detta en utmaning – hur kan jag visa eleverna hur man praktiskt går tillväga för att under skrivprocessen formulera om sin text så den blir mer vetenskaplig? Vi kan alltid uppmana eleverna att ”skriva mer formellt!” Grammatiklektion 1 Trevlig helg! Svenska verbundret förundrar.
I slutet av mars var jag i Lyon på bokmässa.
Jag satt i paneler och pratade om det för fransmännen så exotiska ”svenska deckarundret”, signerade böcker i timslånga sjok, åt Lyons berömda mat och njöt av att solen värmde så pass att man frivilligt tog av sig sin jacka. Men de bästa två timmarna var ändå de jag tillbringade på ett översättarseminarium. Två översättare hade i förväg fått en text av mig på svenska (de inledande kapitlen i boken Finns det hjärterum). Nu satt de i en sal fylld av intresserade åhörare, och försvarade bit för bit sina översättningar. Hur hade de tolkat ordet svenssonpappa? Mitt i seminariet började det nämligen handla om grammatik. – Det är ju så svårt att översätta från svenska, sa den ena översättaren.
Jag tog med mig denna spaning hem. Jag och min amerikanska student började lägga märke till att de ord som var svårast att översätta till engelska ofta var just verb. ’Vi hinner’ blir på engelska We have time. ’Jag heter Sara’ blir My name is Sara. – Hm. Nominalfras - sicken fras. Greppa grammatiken. Digitala spåret - Länkar för SFI. Övningar - Vägar till grammatik - Studentlitteratur. ”Men vad ska man ha grammatik till egentligen?” Vad är poängen med att ha undervisning i sitt modersmåls grammatik?
Det kan man fundera på när småtimmarna närmar sig. Jag vill så gärna dela med mig av ett förtjusande stycke ur "Igelkottens elegans" (orig: L'Élégance du hérisson) av Muriel Barbery, den svenska översättningen (av Marianne Öjerskog och Helén Enqvist). Det är ett lite långt stycke – men tro mig det är värt det. Vi får följa brådmogna Paloma, en av bokens huvudgestalter, på en fransklektion (sida 161-164). Franska är Palomas modersmål. "Det är inte klokt och se elever som är så odugliga i grammatik" tillade hon [franskläraren] och tittade på Achille Grand-Fernet. Då trodde jag att jag skulle få en hjärtattack. Personligen tror jag att grammatiken är en ingång till skönheten. […] Grammatiklektionerna har alltid varit efterkonstruktioner och eventuellt terminologiska förtydliganden. […] Så jag sade till madame Maigre: "Inte alls, det är en totalt förenkling! ". Vad är egentligen poängen med undervisning om/i sitt modersmål?
1. Debatt: Grammatik – ett nödvändigt gott. Nästan alla är överens om att det är viktigt och angeläget att vara hjälpligt bevandrad i de flesta av våra skolämnen, till exempel musik, religion och samhällskunskap.
Det är vad samhället kräver att den svenska skolan ska utrusta oss med inför vuxenlivet. Men när det gäller grammatik är det en vanlig inställning att det är okej, ja till och med lite högstatusbetonat, att inte ens ha de mest elementära baskunskaperna. Grammatisk okunskap verkar nästan vara något att kokettera med. Det är både dumt och synd! Och det är inte coolt att inte veta skillnaden på prepositioner och pronomen. Den allmänna attityden till grammatik har länge varit att man egentligen inte behöver lära sig någon grammatik alls. ”Jag kan använda språket korrekt, men jag har aldrig lärt mig någon grammatik”, är ett vanligt påstående.
Är grammatik viktigt, och måste det vara så tråkigt? Svaret på frågorna är "ja" och "nej" i tur och ordning.
Kan du ingen grammatik får du ingenting sagt och kan inte heller förstå något. Men det finns två sorters grammatik: den i boken och den i huvudet. En enkel dialog får visa hur det fungerar: - Har Nisse också en cykel? - Han har väl ingen cykel. Dialogen är dock inte enklare än att talarna måste bemästra skillnaden mellan också och heller. . - Har Nisse heller någon cykel? Det som gnisslar i språkörat är huvudets grammatik, och inte alls några regler vi lärt oss i tjocka grammatikboken. Lustigt nog blir huvudets grammatik inte ett dugg bättre därför att man kan bokens grammatik. Att bokens grammatik inte visat sig pedagogiskt framgångsrik beror på att grammatik alltid är ett systematiskt sätt att beskriva språk. Grammatikdagen.