Solsystemets himlakroppar: Jupiter - Populär Astronomi I serien Solsystemets himlakroppar firar vi superrymdåret 2019 med att besöka några av de mest spännande ställen i vårt solsystem. Serien är ett samarbete mellan Rymdåret och Populär Astronomi. Jupiter liknar en spelkula med sina virvlar, ränder och färgnyanser. Vår närmsta gasjätte är en färgstark planet med flera imponerande rekord i solsystemet – Jupiter är både störst, snabbast och äldst. Jupiter går inte att titta sig mätt på. Jupiter är en gasjätte och består mestadels av väte och helium. Det flytande metallvätet skulle förklara Jupiters enormt kraftfulla magnetfält, gigantiska magnetosfär (det område som en himlakropps magnetfält har störst inverkan på rörelsen hos laddade partiklar) och strålningsbälten. Storleksrekordet är kanske det mest kända för Jupiter, det syns så tydligt på bilder över solsystemet där Jupiter sticker ut som en gigant. Länge hade Jupiter också rekord med solsystemets flesta antal kända månar.
The Scale of the Universe Interactive Discover the cosmos! Each day a different image or photograph of our fascinating universe is featured, along with a brief explanation written by a professional astronomer. 2012 March 12 The Scale of the Universe - Interactive Flash Animation Credit & Copyright: Cary & Michael Huang Explanation: What does the universe look like on small scales? Tomorrow's picture: dust before galaxies Authors & editors: Robert Nemiroff (MTU) & Jerry Bonnell (UMCP)NASA Official: Phillip Newman Specific rights apply.NASA Web Privacy Policy and Important NoticesA service of:ASD at NASA / GSFC& Michigan Tech.
Gravitationsvågor och Einsteins sjukt coola teori om gravitation Nu när gravitationsvågor upptäckts och Einsteins allmänna relativitetsteori — den överlägset bästa teori om gravitation människor stött på — nyligen fyllt 100 år följer två naturliga frågor: Vad är gravitationsvågor, och vad handlar egentligen Einsteins teori om? Av: Randall Munroe. Efter 1905 hade Einsteins speciella relativitetsteori förändrat vårt sätt att se på rum och tid. I Einsteins speciella relativitetsteori ser fysikens lagar likadana ut för två personer som färdas med olika hastigheter, så länge de inte accelererar. En bowlingboll (jämför med Solen) kröker ytan hos en trampolin (jämför med rumtiden). Einsteins berömda ekvationer Det som relaterar den metriska tensorn [latex]g_{\mu \nu }[/latex] till hur massa/energi (Einsteins kända formel [latex]E = mc^{2}[/latex] säger att massa och energi praktiskt taget är samma sak) är utspritt i rummet ges utav Einsteins så kallade ”fältekvationer”. På vänster sida har vi ”Riccis krökningstensor”. Gravitationsvågor
Le Ciel de la Terre Une fois le projet lancé, me confronter « au vrai ciel des étoiles » a été une épreuve d'endurance, pleine d'imprévus, plus difficile que je l'avais imaginée. D'abord, lors de la toute première nuit d'observation, ce qui m'a frappé, c'est l'ampleur de la tâche. Il fallait, bien sûr, photographier tout ce que je voyais là-haut, partout, à l'ouest, à l'est, au nord, au sud, au zénith, mais pas seulement... Je savais qu'il faudrait ensuite tout recommencer, dans l'autre hémisphère, celui, en quelque sorte, que j'avais sous les pieds, au nadir... La prise de vue s'est déroulée « à l'ancienne » : un peu comme un marin naviguant à vue, je me suis repéré dans le ciel en cabotant d'étoile en étoile. Le premier soir, j'ai pointé l'appareil photo sur l'étincelante étoile Canopus, qui venait de culminer au sud et s'apprêtait à décliner vers l'ouest. La nuit suivante, il m'a suffi de repointer Canopus en début de nuit, et de recommencer l'opération, en décalant légèrement l'étoile vers le nord.
What Will Happen When Betelgeuse Explodes? Rogelio Bernal Andreo Every star will someday run out of fuel in its core, bringing an end to its run as natural source of nuclear fusion in the Universe. While stars like our Sun will fuse hydrogen into helium and then -- swelling into a red giant -- helium into carbon, there are other, more massive stars which can achieve hot enough temperatures to further fuse carbon into even heavier elements. Under those intense conditions, the star will swell into a red supergiant, destined for an eventual supernova after around 100,000 years or so. European Southern Observatory Honestly, at its distance of 640 light years from us, it could have gone supernova at any time from the 14th century onwards, and we still wouldn't know. It was the first star ever to be resolved as more than a point source. ESO/L. In addition, it's constantly losing mass, as the intense fusion reactions begin to expel the outermost, tenuously-held layers. ESO/P. But when we study the night sky, we're studying the past.
LUXORION ©2000-2016, +660 articles, +33000 images & videos, +5 GB online A travers ses nombreux dossiers, le projet LUXORION a pour but de vous initier à l'astronomie et plus généralement aux sciences et aux technologies modernes ainsi que de vous exposer quelques faits historiques qui ont forgé la culture occidentale. Les sujets suivants ont récemment été mis à jour (rafraichissez éventuellement les pages de votre navigateur). Vous pouvez également souscrire au flux RSS (logo orange ci-dessus) si vous avez installé le lecteur adéquat (par exemple l'extension pour Chrome). Through its numerous dossiers written in French, LUXORION project aims to initiate you into astronomy and more widely to modern sciences and technologies, and to expose you some historical facts that forged the western culture. The following subjects (most in French) have recently been updated (refresh if needed the pages of your browser).
Hur mår egentligen Betelgeuse? - Populär Astronomi Ovanlig aktivitet, ett stort stoftmoln eller förestående supernova? Ingen verkar riktigt veta vad stjärnan Betelgeuse håller på med. Klart är i alla fall att dess ljusstyrka minskat med 36 procent sedan denna tid förra året. Nytagna bilder via ESO:s teleskop Very Large Telescope (VLT) visar att den vanligtvis så ljusstarka stjärnan Betelgeuse i Orions stjärnbild lyser allt svagare. För att kunna se skillnaden i ljusstyrka behövs inte ens ett teleskop, men bilderna från VLT visar också att stjärnan har ändrat form. Supernovor ganska vanligtBetelgeuse är en så kallad röd superjätte, tio gånger större än vår egen sol, och dessutom i sitt livs slutskede med en ålder på 8,5 miljoner år. Den senaste supernovan i vår galax som var synlig härifrån jorden var Keplers supernova år 1604. Betelgeuse är å sin sida en av de starkast lysande stjärnorna på natthimlen, vilket betyder att den kunnat observeras många gånger genom historiens förlopp, både utan och med teleskop. Hur ska det sluta?
Le côté obscur de la matière noire L’histoire de la physique est jalonnée de notions plus ou moins fumeuses qui servent, un temps, à boucher les trous des théories de l’époque. La plus célèbre de ces béquilles scientifiques est sans doute l’éther. Parmi les plus récentes, pourrait bien figurer la matière noire. Suite aux derniers travaux des chercheurs dans ce domaine, l’Express titre: «Matière noire: ils ont cartographié l'invisible». Lundi 9 janvier 2012, lors d’une conférence de l'American Astronomical Society qui se tenait à Austin (Texas), un groupe de chercheurs à la tête desquels on trouve Catherine Heymans, de l'Université d'Edimbourg (Ecosse) et Ludovic Van Waerbeke, de l'Université de Colombie-Britannique (Canada) ont divulgué leur résultat: une carte de la matière noire dans le cosmos, «d'une étendue sans précédent», note l’AFP dans une dépêche enthousiaste… Et de préciser : Imposture La faute d'Einstein Comment!? Pour quelles raisons? Matière noire ≠ énergie noire Qu’à cela ne tienne ! Michel Alberganti
Stenar och galaxer långt bort kan avslöja universums gåtor Det enda jag vet är att jag ingenting vet, heter det i Sokrates paradox. Det är inte riktigt sant. Vi vet till exempel en hel del om materia. Du själv och allt du ser omkring dig, telefonen eller tidningen du läser i nu, och även alla universums stjärnor och planeter, är alltihop uppbyggt av atomer. Och atomer känner vi till ganska väl. Men materia av atomer är bara en mycket liten del av universum: knappt fem procent. Först har vi den mörka materian. Men den mörka materian syns inte, och vi vet inte vad det är. Den mörka materian måste bestå av något helt annat än de partiklar vi består av. – Det är partiklar som väger ungefär lika mycket som en atomkärna, och som kan flyga rakt igenom allting, säger Sebastian Baum, doktorand i teoretisk fysik vid Stockholms universitet. I dag använder forskarna flera olika metoder för att hitta partiklar av mörk materia. – Vår idé är att använda något som har hållit utkik under mycket, mycket långt tid, som miljarder år.
100,000 Stars Nasas nya tydliga bilder från Mars yta | Nyheter Den amerikanska rymdorganisationen Nasa har släppt häpnadsväckande - mycket högupplösta - bilder som skickats tillbaka från Mars av rovern Percy då den landade på planetens yta. De högupplösta bilderna togs av raketdelen som placerade själva fordonet på Marsytan, under sista etappen av den riskabla landningen. Bergsmassiv tornar upp vid horisonten Den bakomliggande solen gör att farkosten kastar en djup skugga över planeten. Percy kommer nu stifta betydligt närmare bekantskap med planeten – som haft en central roll i en mängd mer eller mindre fantasifulla science fiction-filmer – under sina expeditioner. Robotfarkosten kommer bege sig till intorkade flodbäddar där vattnet flödade för miljardtals år sedan för att gräva fram prover där forskarna hoppas finna tecken på mikrobiologiskt liv – vilket är farkostens uppdrag. En annan rymdfarkost ska hämta proverna Till sin hjälp har den en två meter lång ”arm” som kan borra sig ner i marken för att hitta lagren där fossilförekomst är mest sannolik.
Principe anthropique Ce principe, proposé par l'astrophysicien Brandon Carter en 1974[1], se décline en deux versions principales. Le principe anthropique faible dit que ce que nous pouvons nous attendre à observer doit être compatible avec les conditions nécessaires à notre présence en tant qu’observateurs, sinon nous ne serions pas là pour l'observer. Le principe anthropique fort postule que les paramètres fondamentaux dont l'Univers dépend sont réglés pour que celui-ci permette la naissance et le développement d’observateurs en son sein à un certain stade de son développement. En d'autres termes les observations de l'Univers seraient contingentes dans la version « faible » alors qu'elles seraient au contraire nécessaires dans la version « forte ». La première variété ressemble à une simple tautologie, la seconde à une prise de position métaphysique. Différentes formulations[modifier | modifier le code] Brandon Carter cite deux formulations différentes du principe anthropique : (en) John A.
Planeterna i vårt solsystem | Vetamix | svenska.yle.fi Det finns åtta planeter i vårt solsystem: Merkurius, Venus, Tellus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Planeterna kretsar runt solen som är den stjärna som ligger närmast oss. Tidigare räknades också Pluto som planet, men från och med 24 augusti 2006 har Pluto i stället räknats som en dvärgplanet. Andra dvärgplaneter i vårt solsystem är Ceres, Eris, Haumea och Makemake. Planeterna i vårt solsystem. planeter och månen (solsystemet) I lärobjektet bekantar vi oss med planeterna i vårt solsystem Solen Solen är stjärnan i solsystemet och det är runt den som de övriga delarna i solsystemet kretsar. Solens storlek i jämförelse med planeterna. Ljuset och värmen som solen utstrålar är en förutsättning för allt biologiskt liv på jorden. Merkurius Merkurius är den planet som ligger närmast solen och är den minsta planeten. Merkurius kretsar runt solen på den innersta omloppsbanan. Merkurius Merkurius Bild: NASA merkurius,planeter och månen (solsystemet) Venus Jorden Jorden sedd från rymden.
A hidden population of exotic neutron stars Magnetars — the dense remains of dead stars that erupt sporadically with bursts of high-energy radiation — are some of the most extreme objects known in the universe. A major campaign using NASA’s Chandra X-ray Observatory and several other satellites shows magnetars may be more diverse — and common — than previously thought. When a massive star runs out of fuel, its core collapses to form a neutron star, an ultradense object about 10 to 15 miles (16 to 24 kilometers) wide. The gravitational energy released in this process blows the outer layers away in a supernova explosion and leaves the neutron star behind. Most neutron stars are spinning rapidly — a few times a second — but a small fraction have a relatively low spin rate of once every few seconds while generating occasional large blasts of X-rays. Most magnetars have extremely high magnetic fields on their surface that are 10 to 1000 times stronger than for the average neutron star.