”Shoo bree” – så når man inte förortsborna
Min familj flyttade till Sverige på 90-talet, till Malmö, och vi har alltid bott i mindre rika områden. När jag var fyra år började jag känna mig annorlunda. Jag ville ta plats, synas, höras. Jag var frustrerad över att jag pratade perfekt svenska men ändå inte var blond och blåögd och hade ett namn som få kunde uttala. Som fyraåring bytte jag till slut namn och har alltid, tillsammans med mina systrar och mamma sett annorlunda ut men gjort allt för att prestera bäst.
Varför får man inte säga neger?
För några veckor sedan bloggade jag om snuskiga ord och uttryck i vardagsspråket. Vissa tycker att det ger ett outhärdligt vulgärt intryck, medan andra knappt reagerar när en åttaåring säger att något suger kuk. Något annat som kan ge ett vulgärt intryck är vissa ord för olika minoriteter. En del människor väljer att inte bry sig om detta. ”NU TÄNKER JAG SÄGA NEGER FÖR DET BETYDER BARA SVART” kan de till exempel lite fånigt skandera.
#Blogg100 – inlägg 12: Jag vill inte bli kallad hora!
Jag tänker inte bli arg, jag tänker bli stark ”Flytta på dig hora!” Killen som sprungit rakt in i mig så jag nästan tappade matbrickan låter en obscen gest följa med de arga orden innan han flinande ansluter sig till kompisarna som dunkar honom i ryggen. Du är värd respekt!
Facebook förstör inte ungas språk
Skriv rätt annars står du dig slätt. Det gäller inte minst bland unga på sociala medier. Det konstaterar danska språkrådet i samband med att ungas språkbruk på Facebook undersökts.
Kronolekt
Folk frågar mig ofta om dialekterna håller på att dö ut. Ja, det ser så ut; vi talar mer och mer standardsvenska för varje generation. Ur ett historiskt perspektiv kan man till och med säga att de till stor del redan har dött ut. Åh, så synd! Folk tycker det är jättetråkigt - det är ju så trevligt med dialekter. Jag försöker, ofta förgäves, förklara att det är ett slags lyxinfallsvinkel; människor kommer inte att fortsätta tala dialekt för att du tycker att det är underhållande att kunna höra var de kommer ifrån.
Frankenstein och det manligt monstruösa
I kväll är det 200 år sedan Mary Shelley fick idén till ”Frankenstein”. Frågan är om det inte är Frankenstein snarare än hans skapelse som är monstret i denna roman, som med fördel kan läsas som en feministisk kritik av en enögd manlig rationalitet och självupptagenhet. Den 18 juni 1816 föddes en stor modern myt. Fem purunga människor var på semester tillsammans vid Genèvesjön och eftersom det hade blivit oväder med åska och regn satt de inomhus, församlade framför brasan och läste spökhistorier för varandra. De utgjorde ett okonventionellt sällskap: värd på stället var poeten Lord Byron, av en av sina många älskarinnor omtalad som ”mad, bad and dangerous to know”, de andra var hans livläkare John William Polidori, poeten Percy Shelley, Shelleys blivande hustru Mary och Marys jämnåriga styvsyster Claire. Stäng
Dialekten har blivit ett varumärke
Länge var rikssvenska det enda som klingade i våra radio- och tv-sändningar. Men någonting har hänt. Just nu råder det en aldrig tidigare skådad vurm för dialekter inom populärkulturen. Dialekter. Alla har vi en, men i många år kunde man knappt tro det när man slog på radion eller tv:n och ett slags utslätad standardsvenska, även kallad rikssvenska, dominerade sändningarna.
Krönika – ungdomars språk
9 Nov Ungdomars språk kan variera mycket i förhållande till vem man talar till. Pratar man med sina vänner använder man ett sorts ”språk” där det kanske förekommer många slangord och det är vanligtvis lite ”hårdare”, dvs. att man använder svordomar och oväsentliga ord som man aldrig skulle kunna säga framför sina föräldrar eller mor- eller farföräldrar exempelvis. När man chattar eller smsar används många förkortningar, dock tycker jag att det har minskat jämfört med något år sedan, då jag alltid använde förkortningar. Idag använder jag nästan aldrig förkortningar när jag chattar eller smsar. När jag smsar använder jag ett annorlunda språk än vad jag skulle gjort om jag exempelvis skulle skriva ett mail eller ett brev till någon jag inte står så nära, t.ex. någon från min gymnastikförening eller lärare.
